4 feb. 2011

¡Gracias a Dios es Viernes!

Yees, dags för en uppdatering då igen.
Som Tom skrev var dagens mål att utforska caféutbudet i vår egen stad denna gång. Resultatet blev litet sisådär. I motsats till tisdagens restaurangbesök blev vi iaf inte totalt ignorerade. Andreas, Tom och Christian började med att beställa in sina tonfisksmörgåsar och därefter var det undertecknads tur att briljera. Eftersom min katalanska fortfarande inte är direkt fulländad gick jag enligt priset när jag bestämde mig för en 5,50 dyr tapas (resultatet kan beskådas till vänster). Men inte ens fast jag läste direkt från menyn förstod hon vad det var den generade finnen försökte kraxa ur sig. Hur som helst så skrattade hon bara med oss denna gång och inte åt oss vilket alltid bör ses som framgång.

Folk här tvekar inte i alla fall att ta kontakt och prata, även om man totalt obekant och kanske ser en aning bortkommen ut. Finländare kunde lära sig mycket inom detta område.
När vi handlade en ny stekpanna på hemvägen stannade en gammal gumma oss och började tipsa om världens rätt man kunde tillaga i en sån stor stekpanna vi köpt. Även om jag föll av vagnen efter att hon pekat på räkhyllan, så hängde vår mat-guru Andreas med bra i diskussionen och trodde att hon förklarat sitt hemliga recept på Paella.
Därefter pekade tanten på Andreas och Tom och drog en mening som innehöll "..una años" (ett år). Vi drog slutsatsen att recepttanten säkert trodde Tom och Andreas var ett par som snart skulle fira sin ettårsdag..

3 kommentarer:

  1. Hahaha :D Vilken romantisk 1-års middag det skulle bli! Kul erfarenhet som vanligt. Stämmer mycket väl att finnar har mycket att lära sig när det kommer till den sociala biten. :)

    SvaraRadera
  2. He ha dom allti haft :) behöver bäre far uvi ti sweden fö ti märk he .. :)

    SvaraRadera
  3. hahhaa, Humor! Kan tänka mig att en storätare som Linus här, blev säkert mätt på dendär måltiden! Joo, kan bara instämma med dedär om Finländarna! Syntes tydligt senast i London när en på tunnelbanan råkade stöta till mig: "Pardon me" hördes det genast! Motsvarande scenario i helsingfors tunnelbana: "Åhå"...

    SvaraRadera